Om ekonomi och äktenskap

20141008-185158.jpg

Alltså berätta hur ni gör med er ekonomi ni som också är rookies i denna vuxenlek med amorteringar och och hushållskassa (och äktenskap)?

Igår hade vi ekonomisnack med Riku. Vi har ju haft totalt separat ekonomi i åtta år, ända sedan vi blev tillsammans. Men nu har vi skaffat ett gemensamt sparkonto och ett gemensamt matkonto. På kontona lägger vi varje månad en viss summa som vi har räknat ut procentuellt i relation till respektive inkomst.

Det samma gäller amortering och bostadavederlag, dem betalar vi också procentuellt enligt inkomst.

Men hur gör ni sedan? Myser ni runt på eget håll med det som blir över? Riku har tex högre inkomst och får då naturligt mera pengar över efter alla fasta inkomster trots att vi betalar procentuellt. Nu har vi ju inga barn så vi har liksom inga andra utgifter förutom nöjen och någon enstaka räkning. Kanske Riku bara för bjuda mig på restaurang en gång i månaden för att jämna ut det? Haha? Var detta ett skämt? Kanske inte.

25 thoughts on “Om ekonomi och äktenskap

  1. Carina skriver:

    Vi hade under många år skilda konton, men vi skaffade gemensamt då vi köpte lägenhet (och vi gifte oss några månader senare). Våra löner kommer in på det gemensamma kontot och därifrån betalas allt, även shopping och nöjen. Även min man tjänar mer. Vi har några gamla personliga konton kvar, men brukar inte använda dem.

      • Carina skriver:

        Kan tillägga att vi båda är väldigt sparsamma, så blir inget tjafs om varför man slösat x euro på någon viss sak. Kanske inte hade funkat med gemensamt konto annars.

  2. B skriver:

    Vi har varitihop 5 år och är inte gifta ännu, men är ganska lenient med pengar :) Ja har alltid varit stäng med det att vi betalar vår egen del osv men för typ ett år sen så orkade vi inte räkna tex matuppköp på hälft mera… Just nu tjänar min pojkvän nästan tredubbla jämfört med mig. Vi har ett gemensamt konto dit vi sätter procentuell summa precis som ni. Därifrån betalas hyran, försäkringar, stora gemensamma uppköp mm. I matbutiken och restauranger betalar den som orkar/hinner/råkar och om en av oss (alltid jag :D) har slut på pengarna så betalar min pojkvän resten av månaden för mat osv. Det tog mig LÄNGE att bli van med att låta honom betala, vi var just på resa till New York och jag hade spara som en dåre för att kunna shoppa o min pojkvän betalade för typ ALL mat och ja kände mej som en urusel fail-”independent woman”… Tills jag förstod att de är hans pengar, han vill betala för maten och han har råd. Han sa själv att hellre betalar han för oss båda än att vi hamnar välja billiga restauranger och räkna pengar på semester. Så länge han gärna betalar för mig så måste ja försöka bli van med tanken :) O ja betalar så ofta ja kan och har råd :)

    Största orsaken varför de är så svårt för mej att godkänna dehär är för att mitt ex och hans mamma hade en väldigt olik inställning. Han var britt och talade inte finska, så han var alltid arbetslös. Ja jobbade på dagis efter gymnasiet medan ja ännu bodde hemma utan att betala hyra, så ja hade det väldigt bra med pengar själv. Mitt ex och speciellt hans mamma tyckte absolut att de var okej att ja sku betala för allt (tex hans bussbiljetter, tågbiljetter, leffabiljetter, mat, precis allt!) för and i quote ”when you get married and start a family he will be the provider once you stay home with the kids.” Ursäkta men vadå?! ja var 19 år gammal!! vi hade varit ihop i ett år o vafans 50-tals hemmafru tänkte dom att ja sku vara?! ja vägrade betala vilket nog var jättejobbigt… När vi kom från butiken så skulle de alltid räknas: han drack inte apelsinsaft så han betalar int för det, han tycker int om paprika så han betalar int för det osv…. Värsta var att när vi flyttade ihop så vägrade han betala för möbler för han ville köpa allt från loppis o så tyckte han att om jag då gör beslutet att istället köpa en fancypants soffa från typ Ikea så e de mitt val o då hamnar ja betala. Tillslut var de ganska skönt för när jag ett år senare dumpade honom så flyttade han ut med en stol, en matta och en plastpåse med gafflar medan ja ägde allt annat!

    • smulan skriver:

      Okej sjuuuuukt! Helt galet, alltså din britt. Kan inte tåla snåla människor, det där tar nog priset! Bra att du har en så fantastiskt generös kille idag, det är klart han vill hålla sin standard och genom att få bjuda dig får han också njuta. Vi är i samma bransch och har rätt samma lön och levnadsstandard med Riku så det är som tur ganska enkelt för oss.

  3. Linda skriver:

    Älskar sånhärna diskussioner! Fast vi inte är gifta eller äger bostad verättar jag ändå hur vi lever som låtsas vuxna ;) Vi delar jämt på alla fasta utgifter (har räknat ut vad räkningarna hyra osv blir per månad och så betalar den ena allt och den andra lägger in på dens konto) sen har vi ett gemensamt matkonto dit vi varje månad lägger en summa, det ska räcka till all mat, tvättmedel o andra såna grejer. Sen har vi också ett gemensamt sparkonto dit vi lägger en lika stor summa per månad. Resten får vi göra vad vi vill med, typ restaurang, shopping o eget sparande. För tillfället har vi nästan samma inkomster så vi delar därför lika på allt. Hoppas ni hittar nån bra lösning :)

    • smulan skriver:

      Vår lösning tror jag är den som kommer att funka bäst nu några år framöver. Jag skulle känna mig så osjälvständig utan ett eget privat konto! Vill inte heller behöva redogöra för varje lilla sko jag köper ;)

  4. Pia skriver:

    Vi är gifta sen länge och har nästan helt separat ekonomi, tom lånen är egna. Bara barnens grejer, deras hobbyn, vederlag, försäkringar och el betalas från ett gemensamt konto som vi båda betalar in på enligt behov. Bilen är min. Den som går till butiken betalar just då. Fungerar bra! Skulle aldrig klara en mer gemensam ekonomi, såpass mycket självständighet måste jag ha. Ingendera kommenterar heller över vad den andra gör med sina pengar.

    • smulan skriver:

      Intressant! Vi här gemensamt lån men skulle gärna hålla alla former av nöjen etc separat. Jag går tex mera ut och äter med vänner, köper mera grejer till hemmet medan Riku får kicks av (enligt mig onödigt) ljudsystem.

  5. Nelly skriver:

    Vi har för det första egna brukskonton i bank A dit våra respektive inkomster kommer och från de kontona flyttas en viss summa månatligen till vårt hushållskonto i bank B. Jag betalar lite mera till hushållskontot än min man, men han sätter igen så gott som alltid in amorteringspengarna till låneskötselkontot i bank A. Jag har ett sparkonto i bank A, som i praktiken är vårt sparkonto då det används till gemensamt ändamål och det oftast är min man, som har pengar över att sätta dit. Dessutom har jag ett eget reservkonto i bank C, som min man har vissa rättigheter till, men han kommer inte åt de pengarna utan att gå till bankkontoret. Jag betalar från mitt brukskonto i princip alla hushållets räkningar oberoende på vems namn de kommit. Eftersom jag, som har klart lägre inkomst betalar så mycket, flyttar min man över pengar till mitt brukskonto när han tycker mitt saldo är för litet och han flyttar generöst.
    Jag har alltid tänkt att alla pengar som kommer till vårt hushåll är våra gemensamma och så har min man oftast också tänkt, men ibland sätter han några hundralappar på något, enligt mig inte så nödvändigt, och anser sig ha rätt till det eftersom han har högre lön.
    Med tanke på långt fram i tiden har vi redan nu rättigheter till varandras konton.

    • smulan skriver:

      Mycket välbetänkt låter det som! Och fint att din man är så generös att du inte ens behöver be om extra pengar om kontot gapar tomt :)

      • Nelly skriver:

        Det är väl nog samvete som styr honom till att överföra pengar till mitt konto, då han vet att jag egentligen bara sätter pengar nödvändiga saker för familjen och hemmet. Vi bokför alla kvitton, så vi ser ju vad den andre handlat.

  6. Linda skriver:

    Ett gemensamt matkonto (därifrån betalas det man får köpa från matbutiken, dvs mat, blöjor, deodorant, plåster, whatnot), och så varsitt egna. Därifrån betalar vi lån (gemensam lägenhet, men varsitt lån – så att vi när vi en dag skiljer oss, hahahaha, ska kunna dela jämt rakt av bara utan bråk – nånej, men så att vi nu båda äger 50%), räkningar och sånt. Gemensamma räkningar och utgifter betalar vi ungefär varannan gång, tex dagis, el, hbl, bensin och sånt. Nu när jag är mammaledig är det dock lite annat och då står nog C för största delen av våra utgifter.

    • smulan skriver:

      Alltså skulle aldrig kunna dela på allt utan att ha egna konton just IFALL det skulle hända något. Njut av mammaledigheten :)

  7. Maria skriver:

    Intressant diskussion :) Jag är förlovad och vi bor i ett eget hus. Vi lägger lika summor på ett konto för mat, samt lika summor på annat konto till amortering. Sen betalar vi ungefär hälften var av räkningarna, brukar bli så att min sambo betalar lite mer eftersom jag istället köper saker till hemmet. Större inköp delar vi på. Min sambo har större inkomst än mig, samt en viss förmögenhet intjänad, så jag tycker att de pengar han har sparat är hans och jag vill inte ha tillgång till dem. Men ja börjar fundera på om det med en procentuell summa skulle vara mera rättvist för oss, eller i alla fall för mig :)

    • smulan skriver:

      Tycker absolut ni ska köra procentuellt, speciellt om han har en privat förmögenhet att luta sig tillbaka på om något skulle hända. Kan också vara värt att kolla upp det där med äktenskapsförord sedan när ni gifter er :)

  8. Nina skriver:

    Vi gifte oss improviserad på en fiji-resa (jag hade varit borta nästan ett år och han kom ner för att besöka mig) och hade inte funderat på att man i Danmark (vart vi bor) har försörjarplikt förr äktemakan. Så när jag då kom hem och var arbetsledig behövde han då betala allt och ge mig lite fickpengar tills jag hittade jobb som vikarie… Det var inte så roligt.
    Vi bestämde oss då förr att sätta några pengar på at jag gjorde klar en användbar magistersutbildning, och då har han betalat hyran och större räkningar, medan jag betalat hälften av maten och alla försäkringar – i största delen förr att min studentförsäkring var billigare och även täckte honom. Matpengarna har vi tagit ut i kontanter och satt i en ask som vi tagit ifrån och lämnat räkningarna i. Under tiden har jag då studentjobbat som vikarie, översättare och bartender.
    Nu är magistern klar och jag kann få betalad ledighet från arbetsledighetskassan, som då är mammaledighet sedan vi snart ska ha barn. Då tänker jag börja betala min hälften av hyran också – den är ganska låg.
    Tills jag faktisk börjar jobba igen förtjänar han mest och brukar betala när vi går ut och förr större investeringer. När jag börjar jobba kommer jag att förtjäna ungefär samma som honom och ganska snabbt mera, då han er lägre utbildad änn jag, så vi tänkar att det nog jämnar sig ut på vägen.
    Vi sparar skilda, han äger lägenheten, men vi har inte äktenskapsförord, så om vi skulle skilja oss skulle vi dela hälften på allt enligt lagen.
    Nu med barn på väg ska vi gå genom försäkringar (viktigt att de täcker alla i familjen!) och göra en testament så andra parten har råd med att stanna i lägenhet om ena sku få en taksten i huvudet, hur än hemsk det är att fundera på. Har man inte barn, ärver man rakt av från varann (i alla fall i DK), så då er det ekonomiska inget problem.
    Men eventuellt äktenskapsförord, testament och försäkring sku jag säga är viktigt att ha koll på, samt att man inte sätter sig så hårt ekonomisk att man inte har råd med hyran/maten/annat viktigt om någon skulle förlora arbete.

    • smulan skriver:

      Låter som att ni verkligen har koll på allt! Låter dessutom hur härligt som helst med spontanbröllop på Fiji?? Vi gick igenom ett eventuellt äktenskapsförord med en jurist (Rikus bror) innan vi gifte oss, men bestämde oss sedan för att skippa det. Med sedan köpte vi lägenhet precis innan bröllopet så det kanske bli aktuellt i framtiden, får se hur vi gör :)

      • Nina skriver:

        Efter den där smällen med att leva på en innkomst när jag kom hem tog vi ganska grundigt tag i just det ekonomiska… Bara man lär sig av sina misstag, är det inte så? Tror också at det är viktigt att gå över ekonomin lite då och då när den ändrar sig – just vid lägenhetsköp, barn och allt sådant.
        Spontanbröllop på Fiji var underbart och sjukt roligt. Blev gifte ‘for all eternity’ på en strand av en präst i röd kjol, som kallade sig Rambo, och hade fest med alla lokala. Sedan firade vi ett års bröllopsdag med familj och vänner hemma.

  9. Sara skriver:

    SÅ intressant att läsa om hur folk gör detta!

    Alltså eftersom jag är studerande och min man jobbar så har vi ju liiiiiite olika inkomster. Vi har ändå ett gemensamt konto därifrån amorteringar, vederlag, elräkningar, försäkringar etc. betalas. Min man betalar in till detta konto varje månad, medan jag bara betalar dit de månader som jag jobbar (alltså på sommaren) och ibland när jag har lite extra över (händer aldrig numera, haha! Studiestödet är ju inte direkt så högt när man har egen lägenhet). Sedan har vi också båda privata konton därifrån vi betalar våra egna nöjen (shopping, gym, ut och äta, utgång, m.m). Maten betalas också från våra privata konton, och det är den som åker och handlar som betalar. Typ fifty/fifty. Vi räknar inte. Bensinen och alla kostander för bilarna betalar vi också själva från våra egna konton (alltså vi har varsin bil). Längtar ändå väldigt mycket tills jag också kan komma med en vettig lön. Jag gissar ändå att vi inte kommer att göra så mycket annorlunda då än nu, men vi kommer förstås att kunna spara mera pengar på det gemensamma kontot och jag kommer att ha lite mera egna pengar för mina nöjen :D

  10. Alexandra skriver:

    Sjukt intressant diskussion det här!

    Vi har haft ett gemensamt ”hemkonto” men tillhörande kort sedan 1,5 år tillbaka och det fungerar super! Eftersom vi just nu har rätt samma lön (okej, jag bara 75 % meeen….) så betalar vi månatligen in en exakt lika stor summa till kontot. Båda får alltså sin lön till sina egna privata konton. Från hemmakontot betalar vi hyran o andra räkningar och i princip all mat och allt som kommer från matbutiken till hemmet som t.ex. blommor (nödvändigt!!) Om vi äter ute, går på bio o sånt så går det också från det gemensamma hemmakontot allt som oftast. Nu senast gick också alla Italien-utgifter från hemmakontot. När vi kom hem så öppnade vi dessutom ett gemensamt sparkonto, där vi ska börja spara för resor etc. roligheter- små summor men mot gemensamma mål liksom. Just nu fungerar det här perfekt för oss, men i framtiden ifall vi får stora skillnader i lönen så tror jag vi får fundera om. Däremot är det precis just så som gift, man är skyldig att bekosta den andras liv ifall den ena inte har pengar att försörja sig själv, o den biten kan man inte kringgå trots äktenskapsförord eller andra avtal. (gäller ju förstås då endast bara de nödvändigaste i livet så som tak över huvud, mat och mediciner, inte snyggare kläder, frissa eller sånt. tyvärr.)

  11. Heidi skriver:

    Så intressant att läsa om hur andra gjort det! : )

    Vi är gifta sedan 3 år tillbaka, och nu i augusti har vi köpt oss hus och har gemensamt bostadslån.

    Min man är utländsk. Han har i små perioder varit utan jobb. Och han studerar. I tillägg jobbar han, så mycket han hinner / det finns jobb (är prosjekt-ansatt, så jobbmängden varierar en hel del)

    Jag har hela tiden varit fast anställd, och har högre inkomst. Vi tänker på ekonomin väldigt lika, är sparsamma av oss (lärt oss det via en lite längre arbetslöshetsperiod då det var ganska tight med pengar)

    Vi har haft egna konton, inte tillgång till den andras konto. Jag har betalat hyran, BSP-sparandet, större räkningar. Mannen betalar bensin, mat (då vi handlar tillsammans/ han ensam) och som regel alla andra köp. Och ifall han sitter med lite extra på sitt konto så har han överfört till mitt konto som vi har satt undan till sparande. Det har bara blivit så, inget vi bestämt oss för, och det har funkat jätte bra för oss :)

    Vi har ett gemensamt ”resekonto”, dit går tex. alla pantpengar, S-bonus + en summa varje månad (beroende på hur mycket vi har i slutet på månaden). Härifrån betalar vi våra gemensamma resor.

    Och egna sparkonton har vi båda två. Till mitt går mina övertidspengar (inom vårdyrket blir det en hel del) och mannen sätter sina övertidspengar och km-ersättningar till sitt. Dessa konton får vi helt bestämma över, inget den andra kan säga något om. Dessa pengar kan användas på egna nöjen (mina är tex. resor med väninnor, mannen köper verktyg etc)

    Nu har vi sedan augusti haft ett gemensamt ”hushållskonto” varifrån bostadslånets amorteringar går från. Meningen var också att båda överför en likadan summa dit, och betala därifrån allt som har med hus att göra (el, försäkringar, skatt…) Och nu remont. Vi får väll se hur det kommer att funka :)

    Nu har vi också sådant avtal att vi har tillgång till varandras konto ( inte egna sparkontona). Har inte ännu haft något behov av det, men vi får se :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s