Taccisar

   
   
Taco Monday lider mot sitt slut. Här ser ni vår basic tacouppställming. Tycker alltid att alla andras tacoingredienser ser så sabla fattiga ut (förlåt) med någon trött majskonserv här och en gurka där. Men inte såg min så hemskt mycket mer spännande ut. Riku brukar dock göra egen tomatsalsa men den vågade jag mig inte på. 

Tjejerna var som sagt här för lite snickesnack och middag. Teman vi avhandlat:

  • Vår kollektiva osugenhet på barn och hur man liksom skjuter framåt beslutet  hela tiden. Jag är liksom på ”jag ska bara åka till Italien i sommar och hitta drömjobbet före jag är 30-stadiet” Alltså hur tänker ni kring detta? Vi är 27, going on 28 och känner en tyst press från omgivningen. Ändå känner vi oss som barn. ”27 är så junnu”
  • Avsaknaden av fikakultur på jobbet och hur sjukt det är med kaffepaus med bulla i grupp. Känns så 1980?
  • Tv-serien Making a Murderer (har hållit tre monologer till tre olika personer på jobbet/gymmet idag om serien :D
  • Den traditionella Tjerbalen denna månad. Alla ska ha långklänning och jag äger typ en halv dylik. Lekte med tanken att komma i brudklänning och J&Y i sina tärnklänningar hohoh. 
  • När jag städade upp efter middagen försökte jag peppa mig med städmusik. Kanske bara jag som kan stoltsera med screenshots som dessa på min telefon. 

  

13 thoughts on “Taccisar

  1. Camilla skriver:

    Det där med barn har sin tid. Sådär tänkte jag också ända tills jag ändrade mig. Var inte alls sugen. Plötsligt märkte jag att jag kanske ändå ville testa, och kände mig aningen sugen. Kände mig aldrig helt redo, men det räckte med den lilla nyfikenheten, och nu tycker jag det är jättekul att jag vågade. Allt har sin tid!

  2. Sarah skriver:

    Jag är helt enig med Camilla. Har inte varit särskilt barnkär och tänkte länge att jag kanske aldrig skaffar barn. Var aldrig redo, inte när jag blev gravid ens men nyfikenheten tog över och jag hade kommit till insikt att jag vill ha familj med barn, gärna flera. Sen plötsligt under graviditeten kändes barn som det mest naturliga och jag kände mig jätteredo, peppad och lycklig över vad som väntade.

    • smulan skriver:

      Låter härligt! Tror också att det när och OM det väl händer att det känns som en superrolig och välkommen förändring i vardagen och hela livet! Men just nu känns det bara ganska främmande :)

  3. Hanna skriver:

    Man behöver ju inte ge upp sitt liv bara för att man får barn :) Vi har rest, festat och jobbat ändå. Lite ändrar det förstås men det sker liksom naturligt och man är ändå samma person fast man får barn. Men förstås skall man inte stressa in i det heller. Lite saknar jag förstås dubbel inkomst och mera personlig frihet, men det vägs nog upp av hur sjukt häftigt det ändå sist och slutligen är med de små plupparna <3

    Är det förresten ananas eller ost i den där ena skålen? Annars verkar ni köra på samma tacofyllning som vi. Och höna skall det vara, inte maletkött, tycker jag. Och massor koriander!

    • smulan skriver:

      Nej man behöver inte ge upp sitt liv men det förändras ju ändå helt klart. Men den förändringen kanske vi är redo för om 6 mån, 1 år eller 4 år :) Allt har verkligen sin tid.

  4. Pia skriver:

    Högst personlig betraktelse: under 30 var det så mycket svårare att stå emot förväntningar och att höra sina egna tankar i alla andras brus. Åldern har gett klarhet och mod att lyssna och tro på mina egna beslut. Vad jag vill säga är att tro på magkänslan och res till Italien. Oavsett barn.

  5. pia skriver:

    Jag var 21 och precis lika barnslig som nu då jag oväntat blev gravid med nr 1. Nu 4 (!) knoddar senare och även jag 27 and very soon going on 28 är jag nog prick likadan men med lite mera ansvar. :D tror det händer när det händer och då känns det rätt. För att ta till klyschan ”man SKAFFAR inte barn man får dem” eller hur det nu går. /Pia

  6. Jennifer - svensk globetrotter i Helsingfors skriver:

    Hallå vilken mysig och spännande blogg du har! Hittade hit via din kompis Lina (Lineriet). Måste bara fråga hur du menar med avsaknaden av fikakultur och bulla i grupp? Haha… Jag har nämligen precis flyttat hit från Sverige och tänker om det är något liknande vi har på mitt jobb ;)

    • smulan skriver:

      Men kul att du hittat hit från Lina! En annan svensk i H:fors ;) Hm har aldrig haft ett jobb där man dricker kaffe och äter bulla i grupp! Jobbar nu på ett tech-företag så kanske därför. Kaffepausen är väl typ att gå och trycka på en knapp på kaffeautomaten och hoppas på att någon kul typ råkar stå där samtidigt :D Vi satsar mer på fredagsölen haha.

      • Jennifer - svensk globetrotter i Helsingfors skriver:

        Precis! Haha jo jag jobbar också för ett startup, men vi har nyligen infört fredagsfika – eller perjantaipulla som man säger här. Det händer dock att det blir awkward med tystnaden som uppstår, eller jag som svensk tycker det är awkward medan alla andra tycker det är helt normalt… ;)

      • smulan skriver:

        Haha men vad mys! Kanske borde pitcha perjantaipulla till office managern. Dock äter vi så mycket tårta på jobbet eftersom varje födelsedag ska firas att jag har tvingats införa mera gymtimmar. Hårt liv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s