Orsaken till att mitt liv har gått ut på att äta Tuc-kex och blodapelsin i soffan efter jobbet de senaste månaderna ser ni här:
It’s not a food baby!
Moj
En liten sprattelgök. Känns så konstigt att det inte går att känna den överhuvudtaget och ändå dansade den, hade hicka, ställde sig på huvudet (tog säkert en timme innan vi kunde mäta nacken…) och HADE sig. Nu får en väl bara lite på att det här går bra, har haft så svårt att våga berätta detta.
Ovan en 14 veckors baby bump som redan känns ganska stor, spännande tider hörni!
Ser så fram emot att få lära känna minismulan! Bäst! <3 Ps. tack för dagens lunchsällskap och förlåt för att jag var lite yr. PUSS <3
Haha int var du alls yr <3
Åh grattis! Vilka spännande nyheter! Kanske dags för lunch igen nån dag?!
Tack! :) Jaa vi tar sushi någon dag på Hanko?
Så KUL! Massa grattis, Smuli! Och Mini-Smuli!
Smuli och Mini-Smuli (även kallad Hampton..) tackar! Puss<3
Åh vad roligt att läsa, grattis! Ser framemot gravidblogg nu!
Tack Linda! Tja det blir väl en mini-gravidblogg? :D Känns ännu också konstigt att skriva om det.
Hoppas ni har det fint i Ryssland, läser och älskar din blogg!